TIME FLIES ALOT OF GOODBYES - SISTA DELEN

jag har aldrig förmått mig att älska stockholm. men ni må tro att jag har försökt. varje gång jag satt på den gröna linjen mot åkeshov under vintern och hösten 2005 så försökte jag intala mig att jag älskade det stället. stockholm. mitt i mitt hjärta. men ändå på så fel ställe. kanske just på den platsen där det tar som störtst plats och gör som mest ont? 2005 lyssnade jag på jason molinas sorgligaste sång på tunnelbanan tillbaka till t-centralen och jag grät på tåget hem.

you used to love alot of things, you used to love talking. this you never told me about. is it what your eyes where saying? i've already figured it out. i could just tell i was bad. i coulden't tell how bad.

och nu, tre år senare så försöker jag igen. försöker intala mig själv om att jag älskar stockholm. jag sitter på den gröna linjen igen. men denhär gången från sankt eriksplan. från det jag trodde på, men jag visste aldrig skulle hända. från det som fått mig att må så bra men ändå tärt på mig så jag aldrig känt mig sämre. i studentlägenheten i vasastan öppnar du fönstret ut mot E4an och tittar ut i solen. jag vänder mig åt andra hållet och täcker över ögonen för jag orkar inte se dig nu för jag vet att det är sista gången. du spelar världens lyckligaste låt på din dator i rummet där vi sov och jag gråter på tåget hem.

what a day for a daydream
what a day for a daydreaming boy
and i'm lost in a daydream
dreamin about my bundle of joy

and even if time ain't really on my side
it's one of those days for taking a walk outside
i'm blowing the day to take a walk in the sun
and fall on my face on somebody's new mowed lawn

i've been having a sweet dream
i been dreaming since i woke up today
it's starring me and my sweet dream
cause she's the one that makes me feel this way

and even if time has passed me by a lot
i couldn't care less about the dues you say i got
tomorrow i'll pay the dues for dropping my load
a pie in the face for being asleep before dawn

and you can be sure that if you're feeling right
a daydream will last along into the night
tomorrow at breakfast you may prick up your ears
or you may be daydreamin for a thousand years

what a day for a daydream
custom made for a daydreaming boy
and now i'm lost in a daydream
dreamig about my bundle of joy

 The Lovin' Spoonful - Daydream
2008-08-31 @ 16:08:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

TIME FLIES ALOT OF GOODBYES

nu har det hänt. igen. jag undrar om jag är ensam om att råka ut för dethär. men det tror jag inte. jag är nog inte ensam om att känna för mycket, tro för mycket, hoppas och önska på för mycket. jag gillar inte att bli besviken och jag gillar inte att jag blir så jävla ledsen av att bli besviken. JAG ÄR INTE DIN MORSA! jag ska inte behöva säga åt dig vad som är rätt och vad som är okej. eller vad som är fel, för all del. jag ska inte behöva uppfostra dig, lära dig hur respekt fungerar. det är inte min uppgift att tala om hur man beter sig eller så, jag orkar inte då. ALLT JAG BEGÄR ÄR ATT DU SKA FATTA SJÄLV! TÄNKA SJÄLV TYCKA SJÄLV OCH ATT DU FÖR I HELVETE SKA SÄGA DET DU VILL SÄGA OCH DET DU MENAR! jag vill inte slösa bort min tid på att vänta på någon som kanske kommer. någon som kanske (kanhända, måhända, möjligen, möjligtvis, med viss möjlighet, eventuellt) dyker upp i helgen.
-sofia, ska vi hitta på någonting i helgen?
-nej, jag vet inte.. jag kanske får besök..


DU STJÄL MIN TID

OCH DU STJÄL MITT LIV

OCH JAG KOMMER ALDRIG

FÅ TILLBAKA DET!

2008-08-24 @ 18:19:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

YOU WERE ALWAYS ON MY MIND. BUT I'VE GOT A NEW PARTNER RIDING WITH ME

det bär nog sant som will oldham säger. jag skulle nog inte ha flyttat om jag visste att du var här..
2008-08-18 @ 15:31:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

DITT JÄVLA AS JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE HATA DIG

när jag vaknar på mornarna av de skällande hundjävlarna utanför önskar jag att du låg bredvid mig. kanske önskar jag också att du skulle lägga en arm om mig, kanske viska god morgon eller lukta mig i nacken? jag önskar att varje morgon ska börja med dig. det gör de inte. varje morgon börjar med de skällande hundjävlarna utanför. och jag hatar det.

2008-08-15 @ 16:06:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

DEN STÄNDIGE TVIVLAREN

det är jag. tvivlaren. jag vet inte hur det kommer sig, men jag är en ganska osäker person. kanske inte osäker såsom i att jag inte vet hur jag ska föra mig/bete mig utan snarare osäker, liksom tveksam. tveksamt misstänksam. misstänksamt tvivelaktig. denhär ständiga tvivel ger mig krupp. jag tror att jag är för feg för förändringar. för feg för att flytta och bo själv, för feg för att byta jobb, för feg för att satsa på något, för feg för att vända tryggheten ryggen i en hundradels sekund. för feg, för tveksam, tvivelaktig, misstänksam, för osäker på att det faktiskt kan finnas någon som verkligen tycker om mig. det verkar som det nu. det verkar som om det finns någon som uppskattar mitt sällkap i någon djupare bemärkelse än just bara fysisk bekantskap (knulla). vilket skämmer mig så att jag nästan kissar på mig. jag vet inte hur det kommer sig, men när jag märker att det närmar sig någonting mer, kanske rent av någonting större, så blir jag osäker. en osäker person. det är inte det att jag är rädd för att bli omtyckt. men det är rädslan för att bli sviken (igen) som skrämmer mig mer än min fobi för blod och hundar. jag är trött på att grina. jag är trött på att tro att jag är en glad tjej. jag vill egentligen bara känna att jag klarar mig på egen hand. men jag vet att jag inte gör det. jag vet att jag behöver honom och jag vet att jag kommer skjuta mig om han lurar mig. om han drar nu och aldrig mer kommer tillbaka. jag har varit med om det förr. och jag hatar det. det är nog det som är mitt problem. jag vågar inte vara med någon för jag är rädd för vad som kanske kommer att hända. men det är som mia säger. det som händer det händer. det som är bra nu är bra nu. och om det som är bra nu är värt det, så får det gå som det går sedan. och jag tycker att det som är bra nu är värt det. det är värt min tid, mina pengar, mitt liv och större delen av mina tankar. kanske är det värt lite tvivlan och tvekan också. men om det är någon bit jag vill slippa så är det den. nu önskar mig mig själv lycka till. det är inte slöseri med tid, för det är värt det. alltihop.
2008-08-12 @ 16:10:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

PANIKPUNKTEN- UPPLÖSNINGEN

denna eviga plåga, denna återkommande börda. denna ständiga smärta som är fylld av ångest och vemod. denna ständiga oro och ängslan, denna syndaflod. fyfan vad jag hatar den. mensen.
det finns inget annat som är så jobbigt. inget annat som hindrar en från att göra vadsomhelst. inget annat som får en att må så pissigt. inget annat än mens får en att bli så jävla orolig.
jag vet att det är ett helvete. jag vet att mensverk är en smärta som inte går att beskriva på något vis, inte jämföra med något annat. det är outhärdligt. ändå går man varje månad och lite väntar på dagen då mensen ska komma. räknar dagar, blir orolig. några dagar till går, blir ännu oroligare. så orolig att man tidigt på morgonen spatserar i desperation till ungdomshälsan och skriker i kärringjävlens ansikte att JAG ÄR JU FÖRFAN GRAVID! JAG SKA INTE VARA DET! GÖR NÅGOT ÅT SAKEN! hon sitter vid datorn och knappar. är ganska seriös. hon ser kanske att jag är påväg att börja grina närsomhelst. hon frågar när jag hade mens sist. jag andas hetsigt. svettas. sitter i stolen. spänd. svarar "3 veckor". allting stannar upp. minutvisaren på vägguret slår om till en ny minut så att det ekar i hela skallen. jag känner mina händer klibba ihop där jag så prydligt lagt dem i en psykotisk ställning i knät. mina ben darrar så att knäna slår i varandra och jag ser hur kärringens kraffsande på tangenterna och hur hennes never-ending-musklickande upphör på en hundradels sekund. hur hennes huvud sakta vrider sig mot mig. hur hon ser på mig med ena ögonbrynet höjt. hur hon med avsmak lyfter på överkäppen och upprepar långdraget "trrrrrrreeeeeee veckooooooor.......?"
mitt hjärta slår som en vettskrämd harskranks. jag tror hon hör det. jag konstaterar. ja, tre veckor.
"men du vet väl att det vanliga är..."
"ja, jag vet. jag vet vad det vanliga är. fyra veckor. men det är inte fyra veckor för mig. det är tre. TRE FUCKING VECKOR!"
"jasså..."
hon svarar bara jasså. det är ingen fråga. hon tycker inte jag är konstig. men hon förstår mig inte heller. hon tycker ingenting. ingenting utom att jag är en dum jävla töntbrud som förfan inte ens vet hur en menscykel fungerar.
tillslut efter mycket tjat ger hon mig en tid till måndagen den fjärde augusti. och så blir jag hemskickad.
men prick på dagen, exakt fyra veckor efter förra gånger så kommer den ju, mensjäveln. såklart. såklart, som alltid annars. och som alltid annars blir man lika glad över något som man vet kommer göra att man mår piss om några timmar. att man ligger som ett litet foster på sängen och orkar inte göra någonting. att man är trött i benen, utslagen och osugen på allt man brukar vara sugen på. man orkar inte vara trevlig, man orkar inte vara glad. kanske orkar man grina en skvätt för att det gör så ont och för att man hatar att ha mens och man vill att det ska vara över. alltid, varje gång, älskar jag den dagen.

2008-08-02 @ 01:06:08 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0