EN DAG I SÄNDER

det känns som om allting dör. det känns som om allting dör och jag dör med allting. jag är rädd att fastna i det här. rädd för att bli sist kvar. ensam. jag oroar mig för mycket. för mycket över allt. jag känner mig trött. jag känner mig trött för att jag inte orkar längre. jag är rädd att jag är fake. jag försöker övertyga, men det verkar inte gå så bra. jag saknar någonting och jag saknar någon. jag saknar allt det gammla och jag blir bara så sur på mig själv för att jag gör det. för jag vet ju, det kommer aldrig aldrig tillbaka.







(du kommer aldrig aldrig tillbaka)

och det hugger till i hjärtat när jag ser att du ska dit på fredag. det bränner i kinderna varje gång jag får en uns av chans att träffa dig. och det pirrar i händerna när du ringer och pratar om ingenting. jag hatar när du gör det. men ändå är det det bästa jag vet. du får ringa och jag kommer att svara. det gör jag alltid. det värsta är att du vet om det. (duvetvartduharmigochduvetattjagalltidkommervaradär.
menjagjagvetinteallsvadjaghar ö v e r h u v u d t a g e t ) 
jag önskar att jag kunde skita i det här, precis som du.
och det ska jag göra nu.
men jag vet ju att jag inte kommer lyckas

                                                                            den här gången
                            



                                                                                                                 heller...