EN DAG I SÄNDER

nu har det gått exakt ett år. jag vet inte hur det känns. kanske känns det bra. det känns bra för nu vet jag hur allting ligger till. nu behöver jag inte undra, inte oroa mig, inte känna mig lurad och lite bortgjort. för nu vet jag. nu har det gått exakt ett år och nu vet jag att du aldrig var kär i mig. och det känns, fyfan, det känns verkligen.

när jag var liten, sådär en fyra, fem år, drömde jag en gång att jag var inlåst i en källare. det var sommar då, antingen tidig morgon eller sen kväll. men det var såntdär sommaljus som lös in genom det enda lilla källarfönster som fanns i rummet där jag var inlåst. det satt högt upp, precis så att jag inte nådde med handen hur mycket jag än sträckte på mig. väggarna var grå kalla och kala. jag nattlinne på mig och inga skor och jag hade håret sådär långt och ruffsigt som det var på den tiden. så tog jag sats. tog i allt vad jag hade, liksom kämpade mig upp. jag lyfte från marken och flög ut genom fönstret.
dagen efter, på dagis tog jag ut alla barnen i hallen. jag tällde mig på skohyllan och sa att jag skulle visa dem att jag kunde flyga. ingen trodde det, såklart. men jag tog sats. tog i allt vad jag hade, liksom kämpade mig upp och lyfte från marken.

det var så verkligt att jag fortfarande tror att det är sant.

jag hittar mycket kul på youtube. jag har en favorit dock. hon heter maddie kelly och är en liten sexårig tjej från edina, minnesota. hon gör helknäppa roliga och gulliga saker. jag delvar med mig av hennes bästa:








enjoy!