det är en trött söndagseftermiddag och inatt har jag ställt om klockan och förlorat en timme av mitt liv. hoppas någon har glädje av den timmen, att alla de timmar som vi förlorar liksom samlas i någon slags timbank för bättre behövande. jag önskar att min timme går till någon som med ett bittert hjärta och fula ord i munnen. någon som kanske kan få min timme och känna att, ja, det kanske är lönt att leva lite till ändå.

igår på tåget hem från stockholm läste jag ut boken om den självmordsbenägna tjejen. det slutade bra. hon var inte suicidal längre. och det var ju tur, för henne. allting gick bra. the end.

kom på en grej. idag märke jag att det var ett tag sedan jag grät, men att jag egentligen har lust att gråta hela tiden. jag vet inte varför jag har slutat gråta. kankse har det att göra med att det är trist att gråta ensam. vitsen med att gråta är ju att få bli tröstad.

"jag gillar dig endel" sa han till mig. endel. en del. jag tänker mig en del som en del ur en cirkel. som när man på mattelektionerna delade upp en cirkel i procentdelar. en av dom delarna gillar han mig. och det har jag tänkt på. vad menar han egentligen? en del kan vara en stor del, eller en liten bit. allt ifrån 1% till 99%. men aldrig helt ut. en del sluter aldrig hela cirkeln. jag gillar inte dig en del. jag gillar dig hela biten, hela cirkeln runt. 100%.