KANSKE RENT UTAV LITE BITTER?
men så kommer detta underbarn, denna amanda svensson och själ min livs idé. här kommer hon och debuterar som 20-åring med en säkerligen genialisk bok (har inte läst den, men allt tyder ju på det. genialisk).
och hela hennes bokjävel bygger på MIN IDÉ.
nu är det kört. nu finns det inget ljus i tunneln. nu kan jag lika gärna dö. eller plugga till lärare. det är kört. skitliv.
och allt för att jag inte får ändan ur vagnen. allt för att hon kom före.
HUR MAN KROSSAR EN ENGEL OCH EN TRO PÅ EN LJUSARE FRAMTID
men allt detdär var ju förstås bara dagdrömmar.
igår ringde josefin till mig och säger att de hittat henne. men hon sitter inte i någons kök och dricker o'boy. hon ligger nedgrävd i skogen i gästrikland. och som jag grät. var tvungen att lägga på. stanna. gråta. skrika. min första tanke var "vad har han gjort med henne?". engla var tio år. hon var 300 meter hemmifrån. tio år och 300 meter från att fylla elva. men det kommer hon aldrig göra nu. fan.
anders eklunds, mördarens, advokat har sagt att hans klient är glad att han erkännt. att dethär har varit jobbigt för honom och han har stor ångest över det som hänt. att hela historien har tyngt honom. tacka fan för det! tacka fan för att han har ångest! tacka fan för att det har tyngt honom att han dödat en tioåring! vemfan bryr sig om vad han känner? vemfan bryr sig om han känner sig lättat efter att ha berättat? han är en idiot, ett äckel och en vidrig människa (om han över huvud taget har rätt att kalla sig människa efter det han gjort?). det kan inte finnas någon i hela sverige som inte hatar honom nu. jag hatar honom. jag hatar honom så jävla mycket. jag hatar att han var i stjärnsund och jag hatar att han åkte bil förbi engla. ängla. jag hatar att han dödade henne. jag hatar att han finns. jag orkar inte vara pk. jag orkar inte bry mig om vad som är rätt och vad som är fel att säga om honom, anders eklund, mördaren. jag hatar honom och kommer alltid att göra det och ibland önskar jag att det var han som vore död. att det var han som låg nedgrävd i en skog i gästrikland. efter allt han gjort. efter att han dödat en 10-årig flicka. 300 meter från hennes hem. och vad har han gjort med henne? vad fan har han gjort med henne?
TILL KÄNDISEN DEN 12 NOVEMBER 2005
En hel dag. En hel dag har det suttit i mitt huvud. Hela dagen i en månad.
Kanske att jag har börjat glömma, kanske har jag redan gjort det men ändå
har du fastnat. Du finns där, tatuerad på insidan av mina ögonlock, hela tiden ser jag dig. Varje dag i en månad.
Men jag minns doften, klart jag minns. Att den svaga tobaksdoften fastnade. Jag vet inte om den kom från dig, men den fanns där, hela tiden fanns den där och varje gång jag känner den doften ser jag dig. Jag ser dig och dina röda ögon, som om de dröjt kvar. Ögon som stirrat hela natten och väntat på att få slutas. Men nej, inte denhär natten heller, och inte förra och inte den innan. Jag vill sova. Jag skulle göra allt för att få se dina ögon utvilade. Bara vakna och bara finnas och bara se när solen lyser genom persiennerna i ditt rum och se dammet röra sig sakta i det starka solljuset som sipprar in som ränder. Vad som helst för det. Vad som helst för det ögonblicket. Ögonblickar.
Jag lyssnar på låten och jag tänker på dig. Är det till mig?
Jag lyssnar på låten och jag vet, fy fan vad väl jag vet att det inte är till mig.
Kanske att du borde ha förstått, kanske har du gjort det. Jag har sagt det rakt ut, flera gånger om har jag sagt det rakt ut. Men har du förstått? Förstår du inte att jag vill se de där solstrålarna genom persiennerna? Förstår du inte att jag vill se dem med dig?
Och kanske att jag inte kommer längre, att jag inte kommer längre än såhär. Jag är feg, jag vet. Du vet. Jag vet att du vet att jag är feg, det borde du förstå, att jag vet att du vet. Borde du inte förstå att jag är för feg för att säga allt dehär, allt som jag egentligen redan sagt. Det är sjukt att jag gör såhär, helt sinnessjukt, men jag är för feg, du borde veta.
Kanske du inte förstår hur det känns. Den känslan när det underbaraste lilla, lilla kronblad från den underbaraste vackraste blomma i världen sätter sig i min hals och sprider sin underbara doft (av tobak?) ända ut i min näsa, att detta lilla kronblad inte försvinner hur mycket jag än hostar och hur detta lilla kronblad långsamt kväver mig. Jag ser ingen utväg och jag kan inte svälja för jag är för feg. Har du någonsin känt det? Har du känt hur underbart skönt det lilla bladet kittlar när jag talar till dig, när du talar till mig. Har du känt doften?
Kanske att du aldrig vankat fram och tillbaka på gatorna och väntat på dendär solen, på dedär solstrålarna. När natten aldrig ger sig av och dedär röda ögonen gör sig påminda om och om igen. Dina ögon. Jag vet inte om du har det, jag vet inte om jag vill att du ska det.
Och kanske att du aldrig upplevt det här. Kanske att du inte vet hur det känns att vara en förlorare.
OM ATT KNULLA JÄMSTÄLLT (MEN MEST BRY SIG OM SIG SJÄLV)
sedan var barnatiden på bergaskolan slut. vi skulle börja i sjuan, vi skulle ut i världen. vi skulle till eriksberg.
där var allting annorlunda. på eriksbergsskolan skolkade man. killarna hade mössa på sig i klassrummet och klottrade snoppar på väggarna på toaletten (det manliga könsorganet, störtst, bäst, vackrast för att referera till ett gammalt blogginlägg).
på eriksbergsskolan fick vi veta allt. allt vi ville (och inte ville) veta och lite till. killarna berättade gladerligen om sina runkäventyr och brudarna de hade hånglat (hångla!? på bergaskolan pussade man varandra på kinden, max!) med på fyllefesten i helgen. jag vet inte om det var tack vare, eller på grund av killarna i högstadiet som allting började. på högstadiet hånglade (!?) jag med någon för första gången och på högstadiet hade jag sex för första gången. trots killarnas snack om knull så var jag en av de första. jag minns att jag på sommarlovet mellan åttan och nian träffade en av grabbarna från klassen och han var helt förfärad. "jag såg lisa i hum-c och hon HÅNGLADE med en kille och han tog henne på BRÖSTEN". ett scenario som jag faktiskt blev glad över. där stod den runkande kukhistoriekillen framför mig och var chockad över att lisa hade hånglat med en grabb i parken. äntligen var det vår tur. äntligen hade vi gått om. vi snackade inte så jävla mycket, vi gjorde istället. vi pryda bergaskoletöntar som kom som nobodys till eriksbergsskolan, nu var det vi som knullade och hånglade. killarna var utom sig.
när jag tänker tillbaka på det var nog eriksbergstiden en bra tid. en tid man fick lära sig att stå på sig. säga nej, säga ja, säga såhär ska det va. jag insåg väl inte det då, men tack vare de grabbiga grabbarna på eriksbergsskolan har jag insett (i efterhand) att man knullar för sin egen skull. jag knullar för att jag tycker det är nice, inte för att kuken jag har i handen ska spruta. en gång när jag låg med en karl var det bara jag som kom. då hade jag världens prestationsångest. nejnejnej, är jag inte bra? vad var det som var fel? ska jag suga av honom kanske? kanske lite snabbare, lite hårdare? men SKITSAMMA SOFIA! jag har slutat ha sex för andras skull. jag skiter i om han kommer eller inte. det är hans uppgift att göra det, inte min. så länge jag ordnar med min egen orgasm får han ordna med sin. knulla för din egen skull och inte för någon annans. knulla för att du tycker att det är skönt och inte för att du vill att han ska komma så att det kan vara över. jag kan bli så trött på sexspalten i typ veckis där massa tjejer frågar hur dom ska pleasea sina snubbar. vafan? så länge du är nöjd är det väl bra?
ni kanske tycker det låter som om jag säger att man ska ligga där som en planka och kommakommakomma medans snubben gör allt jobb. nej, haha, om det vore så skulle ingenting hända. såklart att du kan hjälpa honom, han kan hjälpa dig. men jag menar bara att det är ovärt att ha sex där det bara är killen som kommer. för så är det ju ofta. kräv mer. kräv att det inte är slut förns DU tycker det. kräv att det inte är slut bara för att han har kommit. det är så jävla tråkigt och dethär är så himla onödigt. jag borde egentligen inte behöva skriva om dethär men vafan brudar! verkligen, ta för er! var inte som en liten bergaskoletjej. var som eriksbergstjejen! var modiga, var hänsynslösa. ni kommer att tjäna på det.
