MITT HJÄRTA HAR EN FRUSEN INNEBOENDE
idag var jag på systembolaget för att köpa mitt och saras veckovin. vi brukar alltid dela en flaska vin i slutet av veckan, sara och jag. vi kallar det vår flaska vi. först tänkte jag köra på ett säkert kort, något vi provat tidigare. kanske gloria, wild rock eller marqués de riscal. men när jag gick där bland hyllorna såg jag den. santagostino. jag har aldrig hört talas om det vinet förr. men det var från sicilien. jag har ingen relation till sicilien heller. men hjälten har. det var där han var någon vecka innan vi sågs för första gången. och han pratade om det ibland. om sicilien. och jag inbillar mig att han kanske ibland doftade lite sicilien. att han kanske smakade lite ananas. precis som santagostino. det var därför jag köpte dethär helvetes jävla vinet. för att santagostino kanske smakar precis som han. det var därför jag köpte dethär helvetes jävla vinet. på grund av ren självdestruktivitet. och jag inbillar mig att nästa gång han känner smaken av melon kommer han att tänka på mig. för han sa att jag smakade det. melon. ibland inbillar jag mig att han kanske saknar mig. jag kan tyckas desperat. jag kan tyckas fragil och förlöjligad. men jag saknar honom. varje dag. jag saknar honom varje dag.
BYE BYE FLY FLY
meddelande: på gund av stöldrisken samt för er och andras säkerhet, vänligen, lämna aldrig ert bagage utan uppsikt. obevakat bagage kommer att omhändertas.
your attention please: due to the risk of theft and for your security, please, do not leave you bagage unattended at any time. unattended bagage will be removed.
nu kommer jag inte höra det mer för nu slutar jag på arlanda. sofia, du är välkommen till fattigstugan!
NÄR TEVEN ÄR AVSTÄNGD RULLAR VÄRLDEN OBERMÄRKT FÖRBI
dethär kunde vi läsa i aftonbladet, måndagen den 12 oktober 2008:
"jag var ledig från jobbet och slog på teven. i de flesta kanaler pågick en jämställdhetsdebatt med många kvinnor. jag är positiv till kvinnor, men jag blir så trött, så trött på denna debatt med ibland krav på millimeterrättvisa, med gudrun schyman som numera har en mer eller mindre borgelig framtoning. det är så falskt. jag har allt sedan jag var liten pojke fått ta hand om hemarbetet på grund av mammas sjukdom, så för min del behöver man inte diskutera denna fråga alls. kan ni inte istället diskutera social rättvisa och miljö på bred front med båda könen? jag får snart kontakta eva hamliton, för jag betalar tv-licens!
gert tholin"
vafan gert! vart har du levt det senaste århundradet? jag måste säga att det är tragiskt att du tror att hela jämställdhetsdebatten handlar om dig. var glad du, att du är en så fin och god man (trots att jag tycker det är sorgligt att din mamma var tvungen att vara sjuk för att du skulle ta hand om hushållsarbetet), du kan skratta dig lycklig du, gert. men jag hoppas att du är medveten om att jämställdhet främst inte handlar om hur mycket du diskade när din mor var sjuk. diska kan vem som helst klara av. grejer är att du tar för givet att om din mor inte hade varit sjuk hade hon tagit hand om det. när diskade farsan senast? var det kanske när din sjuka mor tjatade häcken av sig? var det då han kraffsade med diskborsten senast? eller du, gert? när var du jämställd senast? var det när du dammsög vardagsrummet, eller var det när du skrev en pinsam debattartikel i aftonbladet?
jag undrar också vad fan det spelar för roll om du tycker att gudrun schyman har en borgerlig framtoning? ärligt talat, vad spelar det för roll? menar du på fullaste allvar att borgerliga väljare (eller de med borgerlig framtoning, för all del) inte bryr sig om jämställdhet? menar du på fullaste allvar att om jag röstar borgerligt kan jag skita i jämställdheten? menar du på fullaste allvar att en förespråkare för jämställdhet med borgerlig framtoning är falsk? du är ett skämt gert, jcg jag tycker synd om dig att du vet så lite. jag tycker synd om dig att du är så rädd. jag önskar att jag kunde förstå dig, så jag en gång för alla kan få klarhet i vad som är så hemskt och dåligt med att alla ska ha det lika lätt, lika bra, lika barn leka bäst. nej du gert, jämställheten sitter inte i hur många mattfransar man har kammat, hur många barn man har matat eller hur många tallrikar man har diskat. om du tror att du är jämställd för att du tar hand om din sjuka mors hushålle, så är du helt fel ute. då borde du kanske se mer på teve.
KAMPEN MOT TYSTNADEN
nej, nu har jag tröttnat. här har jag gått och väntat väntat och väntat på att tystnaden ska släppa. på att munnar ska öppnas och att tankar och tycken ska börja sippra ut mellan tänderna. men, det har fortfarande inte hänt. sedan jag sist skrev om det manliga tigandet så har jag stött på det ett otal gånger och nu är jag för i helvete trött på det. det ständiga tigandet. så här om dagen började jag. här om dagen började jag min kamp mot den manliga tystnaden. jag har inte besegrat den. men lyckats ifrågasätta den. och jag har slutat tjata. jag har slutat säga till grabben på jobbet "ska du inte gå på lunch nu så att vi andra också hinner gå". jag skiter i det. han säger inte "nu går jag på lunch" och jag tajar inte. jag säger till när jag är hungrig och då går jag. han får stå där i sin tystnad och gräma sig över att jag gick före honom på min lunch, fastän det var hans tur. han kan gott vara sur och han kan gott tycka att jag är ego. det gör mig ingenting, för han kommer aldrig säga någonting om det och jag kommer aldrig behöva höra det.
jag tröttnade på att du aldrig kunde prata om vad du tyckte och kände. att du aldrig kunde välja och att jag just av den anledningen ställde dig framför vardagsval. vilken film ska vi se? vad ska vi äta till frukost? vad vill du göra? vad vill du dricka för öl? vill du vara med mig på riktigt eller vill du bara ligga? och varje gång, varje gång var allt du lyckades klämma ur dig ett ynkligt litet tafatt jag vet inte. du gjorde mig trött. du och de andra gjorde mig trött på den manliga tystnaden och nu vill jag för all framtid slippa den. tack. jag tröttnade på att jag var tvungen att avsluta det vi hade (vad var det vi hade? du vet inte) bara för att du inte visste vad du ville. "jag är en enda röra. jag kan inte prata om känslor. jag vet inte." att jag var tvungen att säga att nu ses vi aldrig mer, trots att jag verkligen verkligen ville se dig mer. varje dag ville jag se dig mer. och allt bara för att du inte kunde få ur dig annat än att du inte visste. det är inte mycket du vet. när ska du börja veta? kanske när jag börjar här. kanske när jag säger att jag är trött på ert eviga tigande.
