ANTECKNINGAR FRÅN EN MOBILTELEFON


2009-12-11
blev stressad för att jag fick jobba över, ville inte att du skulle få vänta. skyndade mig hem och väntade tre timmar på att du skulle höra av dig. tillslut ringde jag och då är du med några andra, gör något helt annat.

2009-12-27
jag blir besviken. jag skulle ha gått på bio egentligen, men ställde in för att jag hellre ville vara med dig. jag väntade i fyra timmar. du hade ju kunnat höra av dig, säga att du fått andra planer, vad som helst!

2010-03-07
nu gör du det igen, dansar med någon annan. jag måste sluta, det här suger verkligen. jag mår verkligen bara dåligt av det här. men han är allt, verkligen allt. fan också.

2010-05-22
jag blir så trött. ge upp sofia, ge upp!

2010-07-02
han dödar dig sofia, du måste ge upp. han är den sämsta du någonsin mött och han är den sämsta du någonsin kommer att uppleva.

2010-08-06
fail som vanligt. jävla v.

2010-08-13
jag undrar om det var demonstrativt, eller om det var i något annat syfte. så ont gjorde det inte, men det känndes, jag är sämst och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

2010-10-23
varför hör du inte av dig? jag vill träffa dig igen och jag tror till och med att jag kan säga att jag saknar dig

2010-10-23
och jag dansar inte till den här låten, jag gör det bara inte...

2010-12-12
v, det är bara dig jag vill vara med.

2011-01-01
nu blir jag lurad igen, men jag kan inte göra annat än att gå på det. skit också.

2011-01-16
hej, jag saknar dig, kom och var med mig!!!

2011-01-16
det sjukaste är att dansa till kändisens låt tillsammans med v.

2010-01-18
han frågar aldrig om vi ska göra någonting längre. han hör inte av sig och han är inte fin längre. han är ett monster.

2011-01-22
nu skriver han något till någon och raggar på den där annika. LOL.






IGEN

i feel sad and sorry but this is my own life story


DEN OM ATT FÖRSÖKA HÄRDA UT

idag har jag grinat på jobbet för det jag håller på med är alldeles för svårt. folk går utbildningar, flera flera år för att lära sig om löneadministration och personal och sånt skit. min chef tycker att jag ska kunna det ändå.
"får jag gå en kurs så jag kan lära mig det här?" nej
"får jag löneförhöjning eftersom jag har fått utökade arbetsuppgifter?" nej
jag ringer till mamma och gråter i telefonen och trots att hon har jobbat som både löneadministratör och personalvetare i flera år, så fattar inte hon heller. och hon ringer till supporten för att de tycker jag är dum i huvudet när jag ringer.
som ni förstår, jag är trött på det här nu. orkar liksom inte. jag vill göra något annat. börja på något nytt. och jag förstår inte hur jag ska kunna stå ut på det här stället i fem månader till.


FORTSÄTTNINGEN OCH SLUTET EFTER 27 NOVEMBER



jag åkte till stockholm en tisdag. det var som en flashbackresa till 2005. samma tåg, samma kyla, samma svettiga händer och dunkande hjärta. jag skulle möta mange vid slussen. han hade frågat om jag hittade dit, eller om han skulle möta mig på stationen. det tyckte jag var cute. typiskt norrlänningar, tänkte jag kanske. vi kramades när vi sågs, sedan gick ni till fotografiska och jag pratade hela tiden. pratade, skrattade, var nervös, ville försvinna men samtidigt vara kvar. vi tittade på alla fotografier, ibland mötte han min blick och det där leendet som jag minndes från inflyttningsfesten kom fram. jag gillade det. att gå på museum med en snygg kille som log mot en och diskuterade en färgglad fotoinstallation. hur fint är inte det? ganska fint, om du frågar mig. vi gick tillbaka mot götgatan där han bodde. i en dublett i skrapan lagade han mat (på riktigt god mat, han gjorde toast i en lyxförpackning. en kombo jag inte trodde fanns) och vi delade på en flaska vin. jag sa att jag borde åka hem, men han sa att jag fick sova kvar, om jag ville. om jag ville. såklart att jag ville. vi sov nära och jag vill lova er att mange är den bästa skedaren jag någonsin träffat. lyckans ost på den tjej som får skeda med honom. lyckans ost mig. jag vet inte hur jag ska förklara, om det finns någonting som räcker till för att förstå. kanske att inte ens jag förstår. jag tror inte det. men det var det. det var faktiskt allt. vi sågs en gång till och det tog slut efter det. jag vet inte varför och jag vill inte veta heller. det är bara fint på något sätt att få ha kvar det jag vill ha kvar av mange. ingenting av det jag har kvar av honom är fult eller dåligt, det är bra att ibland få vara med om något sådant. det var det.


DUNDERÅNGEST


imorse vaknade jag och då sög livet. allt var skit. nu är allt ännu värre. kanske går det över, kanske inte. jag får vänta och se.

27 SEPTEMBER

jag har träffat en bra kille en gång. vi kan kalla honom mange. det var på en infyttningsfest. jag hade inte sett honom på hela kvällen. jag hade kanske inte lagt märke till någon över huvud taget, för det var en såndär kväll då en flaska vin räckte och blev över. jag stod i kön till toaletten och hade tänkt mig att ta mig in där så fort söm möjligt för att få kräkas och sedan komma ut och vara glad och dansa igen. när dörren låses upp kommer mange ut från toaletten. det är som om mitt illamående bara försvinner. han är glad och ler ett fint leende. jag ler tillbaka, hälsar, vi ler typ ikapp. nästan så det blir fånigt. och vi står lutade mot väggen och pratar en stund, om vad minns jag inte. men jag kommer ihåg hans röda manchesterbyxor och hans fina hår och hans mustasch när vi kysser varandra utanför toaletten. "vad hände?" säger jag och jag skrattar och han skrattar. sedan kysser han mig igen. efter det går jag in på toaletten och kräks. kanske är det på grund av den flaska vin jag drack alldeles för fort, men mest på grund av honom, hans röda manchesterbyxor, hans fina hår och hans mustach. och hans leende. han gjorde mig liksom snurrig, inte på det dåligt sätt, utan på det bästa sättet. det är dags att gå hem och min kompis hjälper mig att ta på mig skorna. i hallen står mange och väntar. på mig. vi går ut och jag försöker låsa upp min cykel. och han går inte därifrån. han väntar.
"vad händer nu?" säger han.
"jag ska gå hem" säger jag.
"jag vill träffa dig igen" säger han.
"vill du verkligen det?" säger jag, för jag tror nästan inte att han menar allvar. men det gör han.

NÄR DU:

  • ser en snygg tjej på luthagens livs och får ångest för att han du är kär i helt klart skulle välja henne istället
  • sparar historier i bakhuvet för att kunna berätta dem för honom, fast du vet att ni aldrig kommer hänga mer
  • skriver upp i din mobiltelefon varje gång han är elak och läser det ibland, men ändå inte gör någonting åt det
  • hör att han raggat på din bästa kompis trots att han visste att ni var just det, bästa kompisar
  • känner hans doft i trappupgången, trots att du vet att han aldrig varit där
  • läser på om amerikans fotboll, för att du vet att han är intresserad av det, för att sedan kunna imonerat om det mot förmodan skulle hända att ni såg en match tillsammans
  • ser när han smsar med andra tjejer, men går hem med honom ändå
  • tror att du kan ändra på honom
  • hör det här ljudet

då vet du att det är dags att vända blad


SKILLNADER



jag är dålig på att skeda säger han till mig. inte för att han tror jag jag inte märkt det. det är han nog ganska säker på att jag har. han säger det nog mer för att det finns en anledning att han vänder ryggen till.
det blir så varmt. du är så varm och jag blir så varm och jag är dålig på att skeda.
ja, luften stiger uppåt och det blir oerhört varmt när vi ligger nära. men skillnaden mellan dig och mig är att jag håller kvar. ändå.


RSS 2.0