EN DAG I SÄNDER

jag har träffat en bra kille en gång. vi kan kalla honom mange. det var på en infyttningsfest. jag hade inte sett honom på hela kvällen. jag hade kanske inte lagt märke till någon över huvud taget, för det var en såndär kväll då en flaska vin räckte och blev över. jag stod i kön till toaletten och hade tänkt mig att ta mig in där så fort söm möjligt för att få kräkas och sedan komma ut och vara glad och dansa igen. när dörren låses upp kommer mange ut från toaletten. det är som om mitt illamående bara försvinner. han är glad och ler ett fint leende. jag ler tillbaka, hälsar, vi ler typ ikapp. nästan så det blir fånigt. och vi står lutade mot väggen och pratar en stund, om vad minns jag inte. men jag kommer ihåg hans röda manchesterbyxor och hans fina hår och hans mustasch när vi kysser varandra utanför toaletten. "vad hände?" säger jag och jag skrattar och han skrattar. sedan kysser han mig igen. efter det går jag in på toaletten och kräks. kanske är det på grund av den flaska vin jag drack alldeles för fort, men mest på grund av honom, hans röda manchesterbyxor, hans fina hår och hans mustach. och hans leende. han gjorde mig liksom snurrig, inte på det dåligt sätt, utan på det bästa sättet. det är dags att gå hem och min kompis hjälper mig att ta på mig skorna. i hallen står mange och väntar. på mig. vi går ut och jag försöker låsa upp min cykel. och han går inte därifrån. han väntar.
"vad händer nu?" säger han.
"jag ska gå hem" säger jag.
"jag vill träffa dig igen" säger han.
"vill du verkligen det?" säger jag, för jag tror nästan inte att han menar allvar. men det gör han.