EN DAG I SÄNDER

jag är hemsk. jag hade precis tänkt skriva om en kille jag var ihop med förut. jag tänkte skriva om hur jag av misstag blev ihop med honom. typ att jag var för mesig för att säga nej när han frågade "om vi var ihop nu?" (vi hade hånglat en gång. jag minns inte ens om det var bra eller dåligt) och jag sa okej. fine visst. why not? why not att testa på något nytt?
redan dagen efter började jag fundera på hur jag skulle göra slut.
jag tänkte skriva om hur jag såg ned på honom. hur dum i huvet jag tyckte att han var när han tände på blonda moorebrudar med boobies som planeter. hur dum i huvet jag tyckte att han var när han var så jävla jävlig mot sin morsa som gjorde allt för honom och hur han såg upp till sin pappa som åkt ifrån honom till ett annat land.
jag tänkte skriva om hur jag ibland låtsades som om jag inte hörde när han plingade på dörren hos mig och om hur jag lät honom stå där tills han gav upp. jag tänkte skriva om hur jag skämdes över att han var min kille och att jag alltid skrattade bort allt när han kom på tal bland mina vänner. jag tänkte skriva om den vintern vi var ihop och hur jag tyckte han var barnslig, hormonstinn, pubertal och extremt jävla mansgrisig och omogen när han stod bakom mig och tog mig på brösten när jag slog in julklappar på åhléns. och när han sedan inte förstod varför jag skällde ut honom gjorde mig än mer hatisk. jag tänkte skriva om hur jag en sommar sket i att raka benen för att han skulle göra slut med mig (jag visste att han tyckte brudars håriga ben var äckligt, vilket var ännu en egenskap jag avskydde hos honom) eller hur jag låtsades vara otrogen för att han skulle bli svartsjuk. hur jag vägrade att ha sex med honom och hur jag hatade honom den gången han tiggde om att bli avsugen. men nej, så elak är jag inte. skriva om någon och att lämna ut en person på det sättet skulle jag aldrig göra.