NÄR DET ÄR FINT
det är en seg eftermiddag på kontoret. jag sitter själv. helt själv och nästippen är kall och händerna är kalla och tårna är kalla. snart är det vinter, men jag tror faktiskt att jag kommer ha någon som värmer mig då. det känns så. man kan ju aldrig vara säker på sådant, det har jag lärt mig. men det känns så. det känns.
MINNEN AV MICHAEL DUNN
när jag var liten var jag rädd för en snubbe som hette michael dunn. jag hade sett honom på teve en gång. han mördade en liten flicka som stoppade in henne dubbelvikt i ett betongrör så hon gick av på mitten.
han stod bakom dörren till badrummet. det var jag säker på.
