EN DAG I SÄNDER

röken smakar som grå läder och det dödar mitt huvud. jag lät honom tillslut ta en här inne. jag övar på att skrika på mig själv istället. jag brännde nästan ned staden idag igen. med dendär blicken jag gav honom. jag håller för mitt hjärta med mina händer och tänker att en liten meningslös önskan har aldrig gjort så ont. det är som om ingenting har någon puls. överallt. till och med klockorna. ingenting har någon puls. kommer du ihåg älskling, hur tyst med blev? låt mig vara, låt mig gå hem så jag slipper se dig, hur patatisk du kan vara. så jag inte hatar mig till döds, du vet vad jag menar. jag täcker över mitt hjärta med mina händer och säger att en liten meningslös önskar har aldrig gjort så ont. men det måste vara upp til mig. det är parfym och cigarettrök i mitt kuddruffsiga hår och jag doftar lite som ett tåg. som skriker ut den lila röken genom regnet. han vet nog inte att jag gråter, eller så låtsas han bara igen. men jag ser att han faller sönder totalt och jag springer mot det. han visar mig tillslut strömbrytaren och hur han lärde sig att hålla inne allt. innanför mina tänder, där ska jag hålla onne allt. han visar mig en rakbladsvass blodig bit av mitt gamla trötta brustna hjärta. han visar mig hur jag har fördelen att karva rakt över mitt nya. tillräckligt djupt att  göra så ont. tillräckligt djupt så det ska påminna mig. tillräckligt djupt för att finnas kvar.
älskade vän,se upp. watch your ass.

jag har haft mina motgångar i min tro på kärleken. visst, kärlek är vidunderlig och en av de största krafterna och drifterna i världen. men jag har aldrig mött denna kärlek på ett bra sätt. jag har alltid trott jag jag är en sådan tjej som ingen kan älska. det har varit någonting som jag liksom har accepterat. jag kan älska (som fan) men inte bli älskad. vissa är bara så. men så dag fick jag reda på att det faktiskt fanns en kille engång som älskade mig. han var kär. i mig. jag förstår inte. jag trodde aldrig att det var allvar. och eftersom jag inte trodde att det var allvar har jag drivit lite med hela grejen. nej, jag har snarare varit oerhört lömsk och elak och förjävlig. jag har varit så elak mot den enda kille som någonsin älskat mig. hur dum får man vara? och jag förstår inte, jag förstår förstår förstår inte varför han fortfarande vill vara min vän efter allt jag gjort. jag förstår inte varför han pratade med mig på nyårsafton och låtsades som ingenting. jag förstår inte varför han inte avskyr mig. jag förstår inte varför du inte hatar mig?

nu när myten, legenden, konceptet blondinbella kom upp som debattämne bland kommentarerna tänkte jag skriva lite om henne. jag gillar blondinbella. hands down. hon är jävligt tuff. jag menar, hon är 18 bast, driver sveriges största blogg och ett miljonföretag (har vi någonsin hört henne säga det förut?). jag förstår förvisso varför folk irriterar sig på henne, jag själv står inte ut en minut med hennes videodagbok eller hennes överspända röst i let's dance. but still, i love her. hon är ett bevis på succes! hon slår alla jävla översittargubbar med tighta slipsknutar (och med sekreterare med tighta ass) på käften och jag älskar älskar älskar att de är så jävla rädda för henne att de inte kan låta bli att prata om henne överallt! "ey, dendär blondinbella gör så att unga tjejer känner sig missnöjda med sig själva, hon är en svensk paris hilton och en spoild brat. rädda sig (och sina pengar) den som kan!" säger gubbjävlarna. och javisst. hon är kanske lite av en svensk paris hilton. men vafan. paris hilton är så jävla mycker mer framgångsrik än alla jävla företagssnubbar i dethär landet. hon har sig själv som varumärke och hon säljer som smör. varför sumpa ett lysande koncept liksom? nu tänker ni säkert att jag snackar skit för att jag tycker det är bra med brudar som använder sig själva i ett vinstdrivande syfte. men näe, det tycker inte jag. blondinbella knullar inte för pengar och det är ingen som tvingar henne att göra det. dethär är hennes grej och hon gör det bra. hon sliter arslet av sig och jobbar säkert mer än både reinfeldt och typ bingo rimér tillsammans. och dethär med att hon ger småbrudar dåligt självförtroende är bullshit. blondinbella älskar sig själv, mer än allt annat (hennes pojkvän är på en tät andraplats) och det är så jävla positivt med en sådan person mitt i all tonårsångest. hon tycker att hon är så jävla snygg och så jävla bra och hon vågar sig på att testa och att chansa. om alla sverigetjejer tog efter en bit av blondinbella så skulle vi slippa alla idioter i detbatt på svt som gnäller om hur blondinbella förintar den kvinnliga ungdomen. det gör hon verkligen, det håller jag med om, hon förintar en ungdomskultur som är så jävla snevriden att inte ens maria wetterstand inser att hon är ett fucking offer för patriarkatet. det är bara blondinbella som inses vad som måste göras för att nå toppen. och det är att ta översittargubbarnas plats. och det är just det mina vänner, som översittargubbarna är så rädda för och det är därför de försöker trycka ned henne.alla metoder är tydligen tillåtna. but hell no. det är blondinbella som står kvar när de andra faller!

jag fick en fin kommentar. den ska vi föreviga:

"lol @ hela inlägget vadå 9-åring? Välkommen till 2000-talet snarare om du inte gillar det så försök hitta en tidsmaskin till 1800-talet. Hoppas fan du blir våldtagen och tvångsrakad i asien"

tråkigt att det var anonymt. annars hade jag skickat ett tackbrev till dig. tack för att du fick mig att inse att 2000-talet är en fucking freakshow!

idag har jag varit på en helt vanlig utekväll på orange. det vill säga, hyfsat rolig men ganska intetsägande. för att liva upp stämningen har jag dirty-smsat med en snubbe jag träffat en gång. det var ganska underhållande och kul, till en början. tills han droppade "du är väl rakad?"