EN DAG I SÄNDER

röken smakar som grå läder och det dödar mitt huvud. jag lät honom tillslut ta en här inne. jag övar på att skrika på mig själv istället. jag brännde nästan ned staden idag igen. med dendär blicken jag gav honom. jag håller för mitt hjärta med mina händer och tänker att en liten meningslös önskan har aldrig gjort så ont. det är som om ingenting har någon puls. överallt. till och med klockorna. ingenting har någon puls. kommer du ihåg älskling, hur tyst med blev? låt mig vara, låt mig gå hem så jag slipper se dig, hur patatisk du kan vara. så jag inte hatar mig till döds, du vet vad jag menar. jag täcker över mitt hjärta med mina händer och säger att en liten meningslös önskar har aldrig gjort så ont. men det måste vara upp til mig. det är parfym och cigarettrök i mitt kuddruffsiga hår och jag doftar lite som ett tåg. som skriker ut den lila röken genom regnet. han vet nog inte att jag gråter, eller så låtsas han bara igen. men jag ser att han faller sönder totalt och jag springer mot det. han visar mig tillslut strömbrytaren och hur han lärde sig att hålla inne allt. innanför mina tänder, där ska jag hålla onne allt. han visar mig en rakbladsvass blodig bit av mitt gamla trötta brustna hjärta. han visar mig hur jag har fördelen att karva rakt över mitt nya. tillräckligt djupt att  göra så ont. tillräckligt djupt så det ska påminna mig. tillräckligt djupt för att finnas kvar.
älskade vän,se upp. watch your ass.