TILL ALLA JÄVLA IDIOTMIFFON
hej alla jävla idioter som lägger upp jävla idiotkommentarer på min fucking blogg kan för fan lägga av med det! JAG VILL INTE ATT NÅGON SOM SKRIVER OM VÄRLDENS STÖRSTA HÅL SKA FISKA KLICKNINGAR PÅ MIN BLOGG! vafan är det för skit att skriva "hej ha en bra dag" bara för att jag ska gå in och kolla vemfan du är och du ska få komma upp några platser på fucking besökslistan!?! LÄGG FÖR I HELVETE AV! det är bara töntigt! puss.
ANALYSER PÅ ARLANDA
igår på caféet kom det en man som jag blev oerhört faschinerad av. han var runt 45, kanske lite äldre. eller så var han yngre bara det att hans hår hade börjat gråna. han kanske bara hade mycket att stå i, att han bara var sliten. hans hår var i allafall mörkt, mörkare än mitt (förutom på de gråa ställena, jag har ju inte grått hår) och det var klippt i en slags frisyr som jag skulle definiera som någon slags synthfrippa. snaggat och en längre lugg med en rejäl sidbena. men sättet mannen bar upp frisyren gjorde den till mer dandy än synth. han var ganska beige klädd. han hade en ljusblå skjorta och en beige slips och över skjortan och slipsen hade han en beige marco polo-piké. ett lite udda och konstigt klädval, kan tänkas. men det såg mest prydligt ut. han verkar köra stenhårt på denhär lager-på-lager-trenden. över skjortan, slipsen och pikén hade han en tweedmönstrad svart-brun kavaj som klädde honom oerhört väl. det var nog tweedkavajen jag lade märke till först. han satt vid baren och jag var tvungen att gå ett varv runt honom för att se vad han hade på nederdelen. blåjeansen gjorde mig lite besviken. jag hade tänkt mig ett par kostymbyxor eller chinos. men dethär var ett par gamla leejeans, inte stentvättade utan slitna på riktigt. och så hade han loafers. bruna loafers med svarta strumpor i. stilren på ett ganska påkostat men ändå billigt sätt. han beställde en eriksberg till min förvåning. jag var inställd på att han skulle dricka whiskey. eller wiskey. skottsk. men han köpte en eriksberg och var nöjd med det. med sig hade han en liten pojke som så vitt jag förstod var hans son. pojken var blond och klippt i beatlesfrisyr. kanske efter pappans önskemål. på sig hade han en allt för tjock blåsvart vinterjacka och i näven en leksaksbil. en sådan bil som man drar bakåt, släpper och bilen far framåt någon meter. den stiliga pappan hällde upp sin eriksberg i ett carlsbergglas (en ide som caféet jag jobbar på tycker är bra, men som jag mest skäms över, att dricka annan öl än carlsberg ur ett carlsbergglas är inte okej) och plockade fram ett litet underlägg ur innerfickan ( HAN ANVÄNDE INNERFICKAN! något som de flesta män fortfarande inte har förstått innebörden av, men det hade denna dandyman!) och förklarar för sin son att eftersom bardisken är av glas måste han ha underlägget under sitt ölglas. "ja, du ser, glas mot glas, det är ett koncept som inte fungerar i denhär världen". där satt de, far och son. ömsom lekandes med den lilla bilen som de skickade till varandra över bardisken, ömsom tittandes på en damcup i tennis på teve. jag såg aldrig när de gick, så vem de väntade på fick jag aldrig veta. pojkens mamma var det i allafall inte. pappan och mamman var skilda, troligen var det pappas nya, hon med det långa korsvarta håret, smala midjan och strumaögonen som skulle komma från frankrike, bryta överdrivet på franska när hon stapplandes försöker få fram en halsningsfras som pappan lärt henne för två veckor sedan när han var nere i frankrike och hälsade på henne. på ett hotellrum med ett stort fönster ända upp till taket och med gardiner ända ned till marken. där har de haft typiskt franskt sex hela natten och han har skavsår av hennes revben. där har hon sedan suttit på fönsterkarmen och rökt sin morgoncigarett som hon plockat fram ur ett litet etui av silver och han har legat på sidan i sängen med huvudet i handen, sett på henne och tänkt att han älskar livet.
JAG VILL BARA SÄGA LYCKA TILL
jag ville bara säga tack för mig. det var kul så länge det varade, för att vara klyschig.
jag vill bara att du ska veta att nu fallar du i fel armar.
JAG SKULLE HA SKJUTIT HONOM NÄR JAG HADE CHANSEN
idag hade jag tänkt skriva om min dag på pliktverket. jag tänkte skriva om alla dessa små rädda män som egentligen är ganska harmlösa, inners inne. men nej. nu ska jag skriva om jävla kukhuven som fuckar upp, inte bara för sig själva utan för andra också. det vill säga mig. det är just speciellt ett jävla kukhuve jag tänker på och jag kan lite då och då hoppas att han läser denhär skiten så han fattar vilket kräk jag tycker han är. här sitter jag och bölar som ett litet barn, tårarna bara sprutar, medan han knullar sin nya brud. det känns lite som favorit i repris. eller snarare, kniven i hjärtat i repris. för rätt i hjärtat fastnade det när jag fick veta. nej, han har inga skyldigheter gentemot mig, inte alls. men man knullar inte två brudar på samma gång, man skickar inte hem den ena och ringer den andra, man får inte klamydia av den ena och smittar ned den andra. man gör det bara inte, man knullar inte två brudar på en gång. det är just det här jag skrev om förut (läs "det är dags att vakna: del 2"). snubbar fegar ur, snubbar vågar inte säga sanningen och dessvärre är det också så att (vissa) snubbar knullar två brudar på en gång. förlåt mig, men jag tycker inte det är okej. förlåt mig, men jag blir jävligt besviken. jag vill förlåta mig själv för det också. jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så jävla ledsen, jag visste inte att jag skulle känna mig så lurad, jag visste inte att jag skulle känna mig så förnedrad. men det gör jag och jag hatar mig lite för det. men mest hatar jag honom, den jävla fittpitten. där ser ni gott folk, där ser ni hur ni drar er själva i fördärvet om ni bryter någon av reglerna. jag bröt alla reglerna med denhär snubben och det får jag nu bittert erfara. ännu gör jag vetenskapen och mina egna teorier en tjänst. en björntjänst. fastna inte för fel snubbe vid fel tidpunkt, fel plats. inte minst när han knullar någon annan också, snälla ni, gör inte det. tänk på hur det gick för mig, nästa gång. tänk på att ni inte vill sluta som en förnedrad bitterfitta!
PÅHITT FÖR ATT FÖRDRIVA TIDEN I EN VÄNTESAL
idag var jag på vägverket. när jag satt där på en hård kall stol i min extrema nervositet kunde jag lite låta bli att fascineras av en ung kvinna mitt bland alla kickers och andra diverse kvarlevor från 90-talet. denna unga kvinna var välklädd. hon hade svarta högklackade skor med två spännen, en svart trenchcoat som var ganska snygg, men satt dåligt på henne. hon hade råttfärgat hår och en extremt ful frisyr. någon slags bena som jag inte kunde komma underfunn med om det var en sid-, eller mittbena. något odefinierbart mellanting. hennes hår var uppklippt sådär i fram, att det är kortare i fram än vad det är i bak, men hon hade fönat det på ett väldigt konstigt sätt att alla etapper var liksom inåtvända som i en tantfrisyr. det såg ut som en välkammad matta. med sig hade den unga kvinnan en man. mannen hade blåjeans med nitbälte. någon slags opersonlig tröja som jag inte ens la märke till och en frisyr som såg ut som ett försök till något som var modernt på den tiden fredrik ljungberg hade röd tuppkam. så vitt jagkunde fårstå så var de gifta, för båda hade guldring på vänsterhanden och varje gång mannen gick förbi kvinnan skulle han lukta henne i håret, pilla henne i nacken, pussa henne på kinden. och det är här jag först börjar iakta paret. mannen, en pussandes, luktandes kladdklängerapa som är glad att få ha följt med sin (nybilvna?) fru till vägverket. men kvinnan, kvinnan svarar i telefon, bokar möte mellan 12-13 på fredag med en jessica som finns i andra änden. som förblindad av sin kalender och sin mobiltelefon med headset är hon.e när hennes karl ställer sig bakom henne, håller sina händer på hennes axlar, luktar i hennes hår vifftar hon med högerhanden som om hon försöker få iväg en irriterande geting. eller en igel. hon bryr sig inte ett skit om honom. hon är kall och stadig som ett isberg. då slår det mig. såklart att det inte är någon jessica i telefonen. jessica är i själva verket kvinnans älskare. älskaren, som hon ska hinna möta en timme på fredag klockan 12-13. och hennes karl fattar ingenting. han fattar inte hennes kyla, tror att hon jobbade över igår kväll när hon i själva verket var på ett hotellrum med älskaren. dethär dramat som utspelar sig i väntrummet på vägverket får mig att njuta. inte på grund av otrohetsdramat, utan för att det r så extremt spännande. kan det bli bättre än såhär? kan det rymmas mer dramatik i ett väntrum?
FÖRHÅLLNINGSREGLER FÖR ATT UNDERLÄTTA ATT GÅ VIDARE OCH FÖRNYA
ibland måste man lämna bakom sig och gå vidare, sofia. det bara är så. det måste du också inse.
ibland måste man bara förstå att det aldrig varit någon och det aldrig kommer att bli någonting heller. även du sofia, måste ju faktiskt fatta att ingenting är så bra som det verkar. här har du det, svart på vitt. varsågod.
just för att det inte ska hända, för att jag inte ska bli lurad har jag luskat och klurat på dethär. det som följer nedan är en lista på saker som bör följas om man inte vill bli lurad/ledsen/besviken/ensam/pinsam/hata dagen efter/fasta på fel ställe. för att inte fasta på samma ställe, för fel karl eller för att fel karl inte ska fastna för dig så finns reglerna till. de är vetenskapligt framställda efter många fysiska och psykiska experiment (på vinst och förlust):
regel nummer ett:
pratar han om sin förra flickvän, gå hem.
han kanske inte ser det som självklart och kommer kanske tycka att det inte är någon anledning för dig att fly fältet. men vem orkar lyssna på någon som ältar sina gamla förhållanden, berättar hur dumpad han blev, eller hur cool han var som dumpade. hur olyckligt kär han var och att han satt på en bar i london och grinade. det är outhärdligt och det är någonting som alla borde bli friade från att höra. om han inte fattar att du inte vill höra så är han dum i huvudet. och om han fattar att du inte vill höra, men drar skiten ändå, så har han inte kommit över henne än och måste därför lämnas ifred tills han inser att det faktisk är över.
regel nummer två:
sov inte kvar.
visst är det mysigt att sova brevid. visst är skedning det bästa som finns. men att det är konfetti och fyrverkerier när ni somnar betyder absolut inte att det är så när ni vaknar. på morgonen är det bakfylla, kissnödighet, torra halsar och kladdigt smink. på morgonen vet man inte om man kanske ska lägga armen om, eller hålla sig på sin kant. ska jag gå vid klockan tio eller ska han bjuda mig på morgonkaffe först? när ska jag egentligen (troligen på ett extremt osidigt sätt) häva mig upp ur sängen och dra på mig mina cigarettröksluktande kläder från igår och spatsera hemåt? nej, för att slippa morgonångesten (som är den västa av allt som finns) så gå redan på natten. antingen när han somnat, eller redan innan det. om han frågar varför har du ju en bra förklaring: det är aldrig samma sak på morgonen som det är kvällen före.
regel nummer tre:
inte mer än tre gånger.
det är bara så, hands down: när man har legat med en person tre gångerv så blir man kär i den personen. det är ingenting som kan förklaras, ingenting som kan beskrivas. det bara är så. kär blir man inte förns man har legat tre gånger med samma kille. självklart kan det ju ske vid kanske femte gången, kanske sjunge, åttonde eller femtonde gången. men vill man chansa? vill man chansa på att din limit med denhär personen går på plus tre? nej, jag tror inte det. för när man väl är där så blir allting ett helvete om det sedan visar sig att allt han ville var att knulla. nothing more and somewhat less. det är ju hemskt och det kanske låter banalt, men det är så huvudet, kroppen och resten fungerar. när du väl blir kär så är det en svår prosedur att ta sig ur (fråga mig, jag vet hur) och oftast är det inte roligt. oftast är det värre än att vakna dagen efter.
