EN DAG I SÄNDER

igår på caféet kom det en man som jag blev oerhört faschinerad av. han var runt 45, kanske lite äldre. eller så var han yngre bara det att hans hår hade börjat gråna. han kanske bara hade mycket att stå i, att han bara var sliten. hans hår var i allafall mörkt, mörkare än mitt (förutom på de gråa ställena, jag har ju inte grått hår) och det var klippt i en slags frisyr som jag skulle definiera som någon slags synthfrippa. snaggat och en längre lugg med en rejäl sidbena. men sättet mannen bar upp frisyren gjorde den till mer dandy än synth. han var ganska beige klädd. han hade en ljusblå skjorta och en beige slips och över skjortan och slipsen hade han en beige marco polo-piké. ett lite udda och konstigt klädval, kan tänkas. men det såg mest prydligt ut. han verkar köra stenhårt på denhär lager-på-lager-trenden. över skjortan, slipsen och pikén hade han en tweedmönstrad svart-brun kavaj som klädde honom oerhört väl. det var nog tweedkavajen jag lade märke till först. han satt vid baren och jag var tvungen att gå ett varv runt honom för att se vad han hade på nederdelen. blåjeansen gjorde mig lite besviken. jag hade tänkt mig ett par kostymbyxor eller chinos. men dethär var ett par gamla leejeans, inte stentvättade utan slitna på riktigt. och så hade han loafers. bruna loafers med svarta strumpor i. stilren på ett ganska påkostat men ändå billigt sätt. han beställde en eriksberg till min förvåning. jag var inställd på att han skulle dricka whiskey. eller wiskey. skottsk. men han köpte en eriksberg och var nöjd med det. med sig hade han en liten pojke som så vitt jag förstod var hans son. pojken var blond och klippt i beatlesfrisyr. kanske efter pappans önskemål. på sig hade han en allt för tjock blåsvart vinterjacka och i näven en leksaksbil. en sådan bil som man drar bakåt, släpper och bilen far framåt någon meter. den stiliga pappan hällde upp sin eriksberg i ett carlsbergglas (en ide som caféet jag jobbar på tycker är bra, men som jag mest skäms över, att dricka annan öl än carlsberg ur ett carlsbergglas är inte okej) och plockade fram ett litet underlägg ur innerfickan ( HAN ANVÄNDE INNERFICKAN! något som de flesta män fortfarande inte har förstått innebörden av, men det hade denna dandyman!) och förklarar för sin son att eftersom bardisken är av glas måste han ha underlägget under sitt ölglas. "ja, du ser, glas mot glas, det är ett koncept som inte fungerar i denhär världen". där satt de, far och son. ömsom lekandes med den lilla bilen som de skickade till varandra över bardisken, ömsom tittandes på en damcup i tennis på teve. jag såg aldrig när de gick, så vem de väntade på fick jag aldrig veta. pojkens mamma var det i allafall inte. pappan och mamman var skilda, troligen var det pappas nya, hon med det långa korsvarta håret, smala midjan och strumaögonen som skulle komma från frankrike, bryta överdrivet på franska när hon stapplandes försöker få fram en halsningsfras som pappan lärt henne för två veckor sedan när han var nere i frankrike och hälsade på henne. på ett hotellrum med ett stort fönster ända upp till taket och med gardiner ända ned till marken. där har de haft typiskt franskt sex hela natten och han har skavsår av hennes revben. där har hon sedan suttit på fönsterkarmen och rökt sin morgoncigarett som hon plockat fram ur ett litet etui av silver och han har legat på sidan i sängen med huvudet i handen, sett på henne och tänkt att han älskar livet.