EN DAG I SÄNDER

idag var jag på vägverket. när jag satt där på en hård kall stol i min extrema nervositet kunde jag lite låta bli att fascineras av en ung kvinna mitt bland alla kickers och andra diverse kvarlevor från 90-talet. denna unga kvinna var välklädd. hon hade svarta högklackade skor med två spännen, en svart trenchcoat som var ganska snygg, men satt dåligt på henne. hon hade råttfärgat hår och en extremt ful frisyr. någon slags bena som jag inte kunde komma underfunn med om det var en sid-, eller mittbena. något odefinierbart mellanting. hennes hår var uppklippt sådär i fram, att det är kortare i fram än vad det är i bak, men hon hade fönat det på ett väldigt konstigt sätt att alla etapper var liksom inåtvända som i en tantfrisyr. det såg ut som en välkammad matta. med sig hade den unga kvinnan en man. mannen hade blåjeans med nitbälte. någon slags opersonlig tröja som jag inte ens la märke till och en frisyr som såg ut som ett försök till något som var modernt på den tiden fredrik ljungberg hade röd tuppkam. så vitt jagkunde fårstå så var de gifta, för båda hade guldring på vänsterhanden och varje gång mannen gick förbi kvinnan skulle han lukta henne i håret, pilla henne i nacken, pussa henne på kinden. och det är här jag först börjar iakta paret. mannen, en pussandes, luktandes kladdklängerapa som är glad att få ha följt med sin (nybilvna?) fru till vägverket. men kvinnan, kvinnan svarar i telefon, bokar möte mellan 12-13 på fredag med en jessica som finns i andra änden. som förblindad av sin kalender och sin mobiltelefon med headset är hon.e när hennes karl ställer sig bakom henne, håller sina händer på hennes axlar, luktar i hennes hår vifftar hon med högerhanden som om hon försöker få iväg en irriterande geting. eller en igel. hon bryr sig inte ett skit om honom. hon är kall och stadig som ett isberg. då slår det mig. såklart att det inte är någon jessica i telefonen. jessica är i själva verket kvinnans älskare. älskaren, som hon ska hinna möta en timme på fredag klockan 12-13. och hennes karl fattar ingenting. han fattar inte hennes kyla, tror att hon jobbade över igår kväll när hon i själva verket var på ett hotellrum med älskaren. dethär dramat som utspelar sig i väntrummet på vägverket får mig att njuta. inte på grund av otrohetsdramat, utan för att det r så extremt spännande. kan det bli bättre än såhär? kan det rymmas mer dramatik i ett väntrum?