EN DAG I SÄNDER

när jag var liten, sådär en fyra, fem år, drömde jag en gång att jag var inlåst i en källare. det var sommar då, antingen tidig morgon eller sen kväll. men det var såntdär sommaljus som lös in genom det enda lilla källarfönster som fanns i rummet där jag var inlåst. det satt högt upp, precis så att jag inte nådde med handen hur mycket jag än sträckte på mig. väggarna var grå kalla och kala. jag nattlinne på mig och inga skor och jag hade håret sådär långt och ruffsigt som det var på den tiden. så tog jag sats. tog i allt vad jag hade, liksom kämpade mig upp. jag lyfte från marken och flög ut genom fönstret.
dagen efter, på dagis tog jag ut alla barnen i hallen. jag tällde mig på skohyllan och sa att jag skulle visa dem att jag kunde flyga. ingen trodde det, såklart. men jag tog sats. tog i allt vad jag hade, liksom kämpade mig upp och lyfte från marken.

det var så verkligt att jag fortfarande tror att det är sant.