EN DAG I SÄNDER

igår var en såndär underbar dag som man bara kan leva igenom och njuta av varje sekund trots att det inte är något speciellt. när man inser att vänner ändå betyder mest. det är de som finns kvar, de som bryr sig och de som alltid ringer dagen efter. igår var en såndär dag med tedrickande i sängen, sufjan stevens julskiva, högläsning ur bang och ligga halvsovandes och frysandes under täcket. det är såna dagar som jag känner att vänner är allt. fuck relationships, man behöver inget mer än en god vän och en kopp kinesiskt jasminte. man behöver inget annat än att ringa till mary och gnälla ibland. och hon låter mig göra det. hon lyssnar och förstår och tröstar. man behöver inget annat än P.A som säger att jag är bra, att jag har en passion och att jag är duktig på det jag gör. det kommer nog aldrig finnas en enda snubbe i denhär värden som jag kommer älska lika mycket som jag älskar mina vänner. det kommer aldrig finnas någon snubbe som kommer skratta med mig som P.A gör, det finns ingen snubbe som kommer förstå mig så bra som mary gör. vi är som syskon. vi kan varandra i princip utan och innan, vi kan ringas, prata länge, prata kort, men det värmer lika mycket varje gång. vi kan ses och umgås i timtal utan att behöva göra något speciellt för att tiden ska gå. vi kan ligga bredvid varandra i den röda soffan framför teven och inte störas av tystnaden ett enda dugg. vi känner varandra. och jag tror inte att kom kommer kunna lära känna någon annan som jag känner mina vänner. det kommer aldrig finnas någon som jag kan säga "jag älskar dig" till, och vara säker på att jag menar det. men till mary kan jag, till P.A kan jag. och det får mig att känna att det alltid finns något att leva för!