DEN STÄNDIGE TVIVLAREN

det är jag. tvivlaren. jag vet inte hur det kommer sig, men jag är en ganska osäker person. kanske inte osäker såsom i att jag inte vet hur jag ska föra mig/bete mig utan snarare osäker, liksom tveksam. tveksamt misstänksam. misstänksamt tvivelaktig. denhär ständiga tvivel ger mig krupp. jag tror att jag är för feg för förändringar. för feg för att flytta och bo själv, för feg för att byta jobb, för feg för att satsa på något, för feg för att vända tryggheten ryggen i en hundradels sekund. för feg, för tveksam, tvivelaktig, misstänksam, för osäker på att det faktiskt kan finnas någon som verkligen tycker om mig. det verkar som det nu. det verkar som om det finns någon som uppskattar mitt sällkap i någon djupare bemärkelse än just bara fysisk bekantskap (knulla). vilket skämmer mig så att jag nästan kissar på mig. jag vet inte hur det kommer sig, men när jag märker att det närmar sig någonting mer, kanske rent av någonting större, så blir jag osäker. en osäker person. det är inte det att jag är rädd för att bli omtyckt. men det är rädslan för att bli sviken (igen) som skrämmer mig mer än min fobi för blod och hundar. jag är trött på att grina. jag är trött på att tro att jag är en glad tjej. jag vill egentligen bara känna att jag klarar mig på egen hand. men jag vet att jag inte gör det. jag vet att jag behöver honom och jag vet att jag kommer skjuta mig om han lurar mig. om han drar nu och aldrig mer kommer tillbaka. jag har varit med om det förr. och jag hatar det. det är nog det som är mitt problem. jag vågar inte vara med någon för jag är rädd för vad som kanske kommer att hända. men det är som mia säger. det som händer det händer. det som är bra nu är bra nu. och om det som är bra nu är värt det, så får det gå som det går sedan. och jag tycker att det som är bra nu är värt det. det är värt min tid, mina pengar, mitt liv och större delen av mina tankar. kanske är det värt lite tvivlan och tvekan också. men om det är någon bit jag vill slippa så är det den. nu önskar mig mig själv lycka till. det är inte slöseri med tid, för det är värt det. alltihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0