EN DAG I SÄNDER

igår ringde han. efter att jag skickat ett sms och skrivit hur meningslöst jag tyckte att det var att vänta på någon som inte ens bryr sig, då ringde han. och nu ska vi inte ses mer. lika bra kanske? jag är dålig på att hantera relationer och ännu sämre på förhållanden. såvitt jag vet. men jag grinade inte så mycket som jag trodde. så, det var kanske inte så farligt ändå? jag gick ned i källaren, smällde handen i dörren och sedan var allting bra, gick och la mig och sov hela natten. drömde visserligen ganska obehagligt, men överlag är allting bra.
dethär med att kvinnor talar ett språk som män inte förstår, att de säger en sak och menar en annan, är bullshit! män säger ingenting. de bara tiger och hoppas på att allting ska lösa sig i tystnaden. tiger och väntar, tiger och väntar. man måste dra ut sanningen ur män och det stör mig så in i helvete. varför kan de inte kläcka ur sig  "nej, jag är ledsen, du är en jättefin tjej, men jag är inte redo för en ny relation än.." lite tidigare? jag vill inte gå och vänta! jag vill inte vänta på någon som vill en sak, men visar en annan! jag vill inte vänta på en feg jävla fjollsnubbe som tror att allting löser sig med tiden. de flesta jag träffat har varit så. de talar inte om när någonting inte stämmer, när någonting inte känns rätt. nej, då är de hellre tysta och väntar. VÄNTA PÅ VADÅ!? bättre tider? det kommer ingen bättre tid och saker förändras inte av sig själva! men tydligen finns det bara ett alternativ, för männen, karlarna, pojkarna. att vänta i tystnad. och när sedan tjejen inte står ut mer, när det är hon som tar upp att det finns ett problem börjar de sakta, sakta öppna käften. fega jävlar. och det som stör mig mest är att det alltid är HON som får komma med de svåraste besluten, det är hon som får ställa de ledande frågorna och det är hon som får dra dra dra fram svaren ur honom. för, ingenting klarar han själv. "jag vet inte.. jag vet inte vad jag känner, jag vet inte hur jag vill ha det, jag vet inte". han vet ingenting. det är hon som får säga "men, ska vi lägga dethär på hyllan då?" när det är det som hon minst av allt vill, men egentligen helst av allt vill höra, för hon vill att han ska ha en engen vilja, hon vill att han ska ha ett eget mod, en egen tanke som han kan sätta egna ord på. men det händer inte. det kommer inte hända.