EN DAG I SÄNDER

-sofia, eller hur?

-ja, hur vet du vad jag heter?

-chansade, sofia är ju det fjärde vanligaste namnet.

(sara frågade om han kunde gissa hennes namn, men det kunde han inte, trots att sara är det tredje vanligaste namnet)

jag sträcker fram handen för att han ska presentera sig och det gör han. minns dock inte vad han hette. men vi kanske kan kalla honom för någonting? vi kan kalla honom kenneth. ett fult och lite avskyvärt namn. kenneth. men trots att han presenterar sig så vet jag inte vem han är. blir orolig att det skulle kunna vara någon jag legat med, men slår bort tanken ganska snabbt när han säger att han läser min blogg. 

-jaha, oj, kul. varfördå?

-näe, alltså. du skriver ju om en kille där..

här trodde både sara och jag att han menade hjälten. hjälten som det har handlat om den senaste tiden. nej, det visar sig vara någon annan kenneth menar. nämligen klamydiakillen. de ät tydligen vänner, klamydiakillen och han. och så blir det förhör. kenneth börjar ställa frågor och jag fattar inte vad det går ut på. kenneth frågar om klamydiakillen är bra i sängen och jag undrar om det kanske är kenneth som vill ligga med honom. och så säger han:

-men, hur många gånger hade ni sex då? klamydiakillen säger minst tjugo.

jag skrattar lite gott inombords, för jag vet exakt hur många gånger vi hade sex och jag gillar att klamydiakillen överdriver för att hävda sig själv för sin kompis kenneth (de talar tydligen om allt). han frågar varför vi har undvikit varandra hela kvällen och jag svarar att jag inte har lust eller ork att vara kompis. jag föredrar att klara mig utan klamydiakillen än gå runt och vara hans låtsaskompis. kenneth säger att jag har snackat skit om klamydiakillen på min blogg. jag förnekar det inte direkt, men jag vill inte påstå att det är skitsnack. det är så jag upplevde situationen och jag säger till kenneth att jag inte nämner klamydiakillens namn i bloggen någonstans(vilket han såg lite förvånad ut över, så jag förstod ju att han inte allst läst bloggen, bara någon som sagt det till honom) och om klamydiakillen väljer att ta illa upp så är det hans problem, inte mitt. och om det nu är så, att klamydiakillen faktiskt tar illa upp för dethär jag har skrivit så verkar det ju som om det ligger någon sanning i det hela, ur hans perspektiv också. för om det inte skulle göra det skulle han väl inte bry sig? då skulle denhär killen i inläggen kunna vara vem som helst, ingen att bry sig om. kanske rent av min egna fantasier. men nu är det inte så, nu tar klamydiakillen illa upp och nu är det så att det var såhär situationen var. så tycker jag och jag säger det till kenneth och antingen verkar han hålla med mig, eller så låtsas han bara. kenneth avslutar hela samtalet med att säga att han ska meddela detta till klamydiakillen. jag säger nej. blir arg och går därifrån.

jag fattar inte varför han ältar dethär. jag fattar inte varför han gör det till en så stor grej. det var länge sedan och ärligt talat så bryr jag mig som sagt inte ett skit längre. låt mig bara vara så låter jag dig vara. en enkel ekvation. 

men det räcker inte där. tydligen är de inte nöjda där. kenneth är inte nöjd. han vill ha mer. jag tror faktiskt att kenneth rent av njuter av att springa som en jävla iller mellan klamydiakillen och mig och han njuter av att vara jävlig. 

-du nu har jag pratat med klamydiakillen och han förnekar allting. han säger att han inte ens känner dig.

jag vet inte om det är en lättnad eller något annat. men jag säger

- bra. jag känner inte honom heller, har aldrig gjort och kommer aldrig att vilja göra.

sedan går jag dansar asset av mig och drar hem med någon ny karl och knullar hela natten. och får inte klamydia.

adjö gå och dö!