EN DAG I SÄNDER

jag börjar göra dethär till en vana. det är ju perfekt. augusti- den perfekta månaden att bli dumpad. de jag träffar verkar tycka det i allafall.
jag ångrar att jag sa att jag inte var kär i dig, för det var jag. jag var bara för dum och för feg. jag trodde att du inte ville att jag skulle vara det och jag ville ha dig kvar, därför sa jag nej. men det funkade inte det heller. nu luktar mina lakan som du och jag gråter hela nätterna. jag vill inte vara själv och jag ringer mina vänner tidigt på mornarna, inte för att vara elak och väcka dem, utan för att jag varit vaken flera timmar redan och tror att det är en helt okej tid att ringa. din cykel står kvar utanför marcus lägenhet dit du åkte igår efter att du varit här. ja, jag har gått förbi och kollat om den är kvar. jag vill inte att du ska åka härifrån. jag vill bara att du ska stanna. jag har aldrig sagt att jag är modig och nu vågar jag inte träffa dig mer för jag vet att om vi skulle vara vänner, som du vill v, så skulle jag lägga mig ned och kvävas långsamt om jag såg dig med någon annan. du sa att du trodde att du var för svartsjuk för mig. men det är jag. det är jag som inte räcker till. jag är ledsen. förlåt.