EN DAG I SÄNDER

nu vet jag ju att du läser dethär, så jag skriver det till dig. jag tyckte det var jobbigt att träffa dig idag. fast jag var full som en biosalong på en harry potter-premiär, så var det jävligt jobbigt. jag kan inte läsa dina signaler. det är någonting ivägen. jag vet inte vad. allt jag kunde se var dig och dina rödvinsläppar och dina pupiller som var stora. och trots att veterinärn smsade hela kvällen så ville jag bara vara med dig. det vet du ju. det är så uppenbart. och jag känner lite att du utnyttjade situationen. men det är okej. det har du ju gjort förut också. min mamma har alltid sagt att man ALDRIG ALDRIG ALDRIG ska sitta hemma och vänta på en karl. det vet jag och jag vet att det är sant. ändå sitter jag här och väntar på dig. du vet att jag saknar dig. och du vet att det är sant. jag vill bara glömma allt dethär och det är därför jag har blockat dig på msn. mina vänner säger att jag borde ta bort dig på facebook också. det borde jag. men jag fixar det inte. för det lilla som jag kan hålla kvar vid, håller jag i så hårt som jag bara kan. så sjukt jävla hårt jag kan. för jag önskar önskar önksar att du kanske saknar mig lite också. men både du och jag vet ju att det inte är sant.