EN DAG I SÄNDER

nu när sara har outat bloggen på sin vägg på facebook borde jag väl skriva något. den har ju, efter div. hot om våldtäkt och andra glåpord, varit lite mer av en privat dagbok. jag skriver typ när jag vill gnälla. och jag låter de jag vill ska läsa, läsa det. that's all. men nu finns den alltså i omkrets igen då tydligen.
här är jag, i min säng en lördagskväll. ensam. jag har grinat för killen jag var ofantligt och outtröttligt kär i låg med min kompis. henne har jag träffat idag, och det pallade inte min hjärna. det är ju så, att man inte orkar vara vek jämt. men så blir det.
ni minns väl de tre reglerna jag skrev om förut? det inlägget sara la upp på facebook. det är inte så att jag liksom försöker vara tuff och kanske stark, snarare tvärt om. det är ett sätt att skydda sig. ett sätt att inte grina över killen man var ofantligt och outtröttligt kär i. jag följer aldrig reglerna. aldrig alla tre. det går inte. man önskar ju att man var lite mer känslokall, men jag bara svämmar över av känslor att jag inte vet vad jag ska göra av allt. alla lådor är fulla.