EN DAG I SÄNDER

det finns ju en storm i varje människokropp. en isländsk vulkan som får utbrott och inga flygplan flyger. en sydamerikansk jordbävning som bara förgör och förgör och förstör. det finns ju det. men jag undrar om dendär stormen någonsin virvlat upp i honom. den virvlade i mig. den virvlar fortfarande och det har den gjort lite för länge nu, om du frågar mig. (men det skulle du ju aldrig göra).
på radion pratar de om att man ska prata om det. att man ska få vara ledsen. det har jag. och mina vänner har nog tyckt att jag faktiskt hade en bra anledning till att vara ledsen. även om de kanske tycker att det tagit för lång tid, hållt på för länge, att det aldrig släpper och jag blir aldrig gladare och att ha ångest upp i halsen för ingenanledningallsegentligen. att gråta i knät på sin bästa vän när han säger "gråt bara. gråt ut allting". och som jag grät.