"DU RIKTIGT NJUTER AV DET HÄR OCH JAG HATAR DIG FÖR DET"
just nu, när jag känner att allting börjar fungera igen, flyta på igen, gå bra igen så kommer du. igen. precis nu, när jag kämpat mig upp för nästan hela uppförsbacken så kommer du, och ber mig att bli vän med dig, ber oss vara vänner.
och då tänker jag såhär: hur ska jag kunna låtsas vara glad att se dig, hur ska jag kunna skratta och hur ska jag kunna tycka det är kul att vara låtsaskompis med dig? hur ska jag kunna bjuda hem dig till mig när det är andra där? alla mina (riktiga) vänner vet vad du har gjort och de hatar dig för vad du gjort. hur ska jag någonsin kunna lita på att du dyker upp när vi bestämt att vi ska ses? hur ska jag kunna glömma att du har skitit i hur jag mår, hur jag känner och illa du behandlat mig det senaste två åren? hur ska jag någonsin någonsin i hela världen kunna förlåta dig när du inte ångrar ett skit? när du inte ens bett om ursäkt?
