HELT PLÖTSLIGT TAR SAKER LIKSOM SLUT. BARA SÅ.


ibland släppte jag din hand för att se om det bara var jag. det var aldrig bara jag. och du höll min hand vart vi än gick, vart vi än skulle. det gillade jag med dig. därför tycker jag att det var lite konstigt när du ringde och sa hejdå. hejdå nu ses vi aldrig mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0