KÄNSLOSTORMAR


nu ska jag berätta om vad som hände går. igår hände nämligen det att jag gick hem till v och sa att om han inte vill försöka på riktigt så ska vi inte ses något mer. jag tror att han grät när jag gick. jag är inte säker, men det var kanske så att jag såg en liten tår ändå. jag var också nära, men jag höll mig. och det kanske kan låta sjukt, men jag kommer sakna honom så himla mycket.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0