EN DAG I SÄNDER

jag trodde inte du skulle dyka upp i lördags. på stället där vi alltid ses. antingen hälsar vi och säger ingenting mer till varandra, du hittar någon söt tjej som heter annika eller erika eller något annat fint och jag går hem och gråter. eller så hänger vi hela kvällen, dansar på stora dansgolvet, skrattar åt din kompis och dricker mintsmak ur shotglas. jag trodde inte du skulle dyka upp i lördags, men det gjorde du. det var som om du hade väntat. du stod där och väntade på att jag skulle komma fram och hälsa. jag hälsade. du höll kvar. hela kvällen. i lördags var första gången vi kysstes så andra kunde se. första gången. och vi har setts i två år. det var en grej för mig, jag tror inte det var det för dig. vi sov tillsammans och du hade inte bråttom iväg på söndagmorgonen, så som du alltid annars brukar ha. du ska träffa kompisar, du ska plugga, du ska äta lunch, du ska gudvetvad. men inte den här gången. den här gången fick jag ligga kvar i din säng och fick äta en äggmacka i soffan. vi såg på teveprogram om djursjukhus och du berättade saker som du kan om trasiga djur och sånt. jag gillar när du gör det. jag blir imponerad och du blir någon slags ikon. vi tar en kort promenad och sedan tittar vi på två lägenheter som har visning i samma uppgång som du bor i. det är fint att gå runt i en främande lägenhet och låtsas. låtsas att det är vi. att det ska bli vi i vår nya låtsaslägenhet. att mäklaren säger "ni" till oss när det egentligen bara är han och jag. ensamma. ingen förstår att allting bara är på låtsas.